Vi tar oljor, vilket gör dig oljig och förändrar dem till tvål, vilket gör dig ren. Detta kallas för förtvålning. Tvål är ganska fascinerande. Det är faktiskt salt som skummar. Ett salt är vad du får när du blandar en syra med en bas. Syran och basen neutraliserar varandra och salt blir till under processen. Tvål görs av fettsyror och en alkalisk lösning. Fett och alkali måste vara i perfekt balans för att få ett perfekt fast tvål.

Ett fett som inte är förtvålat kallas för "fria fettsyror"*. Används för mycket så löddrar inte tvålen och håller inte heller lika länge. Utan alkalier eller "fria fettsyror" så blir tvålen skarp och uttorkande för känslig hud. När man blandar fett, alkalier och vatten reagerar de med varandra och blir tvål och glycerin. På Vermont Soap Organics blandar vi i glycerinet igen för att tvålen ska bli mer mjukgörande.

Tvål är som en orm med två huvuden. Det oljiga huvudet hatar vatten och det alkaliska huvudet älskar vatten. När man blandar tvål och vatten, bildar denna relation hat/kärlek lödder.

Glycerinet är faktiskt mer användbart än tvålen i sig. Om man tar bort glycerinet så blir slutresultatet en tvål som torkar ut huden och om man blandar glycerinet med den olja och vatten som blir kvar i tvålen så skapas det en sk mjukgörande tvål. Det är detta som gör att vi kan tillverka en tvål som rengör och tar bort fett medan den faktiskt är återfettande.

Äkta glycerintvål görs genom att koka tvålbasen i alkohol och socker. Ånga och tryck kan också användas. Det positiva blir högt glycerininnehåll och ett milt pH. Det negativa blir en tvål som försvinner fort och ofta innehåller artificiella färger, parfymer och alkohol vilket kan torka ut huden. Propylenglykol (antifrysmedel) och Triethanolamin (TEA) används ofta för tillverkning av tvålbas till så kallade vegetabiliska glycerintvål. Detta är definitivt inte vår tanke om vad som är naturligt!

Vi rekommenderar naturliga handgjorda eller "gjutna" tvålar. Dessa traditionella tvålar varar nästan dubbelt så länge som de massproducerade. Våra tvål görs i små satser och hälls i träformar. Slutresultatet är en ogenomskinlig förstklassig bad och kroppstvål som är tillräckligt mild för att användas på känslig hud.

Vermont Soap Organics tvål tillverkas med hjälp av en modern version av denna gamla metod. Certifierat ekologiska oljor av palm, kokosnöt, oliver och palmkärnolja blandas och vid precis rätt temperatur röres dessa ihop med en alkalisk lösning. Moderna alkalier görs genom att tillföra elektricitet till salt vatten.

Detta blandas sedan i timmar så att det tjocknar sakta. När det är färdigt tillsätts botaniska koncentrat, ekologiska örter, kryddor och säd. Detta hälls sedan i träformar och hålls varmt i cirka 3 dagar. När tvålen blir fastare stiger alkalisalterna till toppen som grädde. Ungefär på den fjärde dagen är tvålen solida och flyttas från formarna och salterna skummas av. Därefter skär man dem i bitar.

Tvålen placeras som brukligt på ek och i ställ av rostfritt stål i ungefär tre veckor till. Detta gör att tvålen blir mild och ofta varar dubbelt så länge som konventionellt tillverkade tvål och är väldigt återfettande och mjukgörande.

Varierande örtextrakt som kallas eteriska oljor används för att intensifiera och individualisera tvålen och för att passa olika hudtyper.

...som rekommenderas om du vill veta ännu mer om tvåltillverkning.

Aska av landväxter består huvudsakligen av pottaska (kaliumkarbonat) medan havsväxters aska innehåller mest soda (natriumkarbonat). Pottaskan får man genom att bränna lövträ. I nödfall har man använt gran, men barrträ anses allmänt ge sämre pottaska. 1 ton ved ger 1,1-3 kilo pottaska. Särskilt trä av en och björk har ansetts bra och i södra Sverige har man använt bok.

Den finaste pottaskan kom länge från nordöstra Skåne och gjordes av bokved. Linné ser under sin skånska resa 1749 hur bokstockar långsamt får brinna till aska i eldgropar. Efter några veckor renas askan från kolrester, begjuts med vatten och rörs (i pottor) till en deg som smetas på trädstammar som läggs upp till ett bål. Under glödgningen övergår växternas kaliumsalter till kaliumkarbonat = pottaska och den blöta smeten drar ihop sig och blir stenhård.

Pottaska har länge använts vid tillverkning av såpa. (gammaldags kristallsåpa innehöll 2-3 %). Kaliumkarbonat och kaliumhydroxid är besläktade; den senare används idag till själva förtvålningen och pottaskan framför allt för att göra såpan smidigare och lättare att röra.

Pottaska är ett luktlöst pulver, korn eller stycken med starkt alkalisk reaktion (basiskt) och smak av lut.

Lut är vattenlösning inte bara av pottaska utan av alla slags alkalier inklusive obearbetad björkaska som bönder och torpare sålde i städerna. Genom tillsats av vatten fick man asklut, ett slags forna tiders Klorin som ansågs vara det bästa för att få tvätt riktigt vit. Idag har allergiker som inte tål moderna tvättmedel upptäckt att kläder kan tvättas med lut i tvättmaskin.